1962-65: En Blygsam Start i SIF-Gården

Bordtennisens historia i Stenungsund tog sin början på 60-talet när bordtennissektionen formellt grundades inom Stenungsunds IF (SIF). Detta initiativ ledde till att två bordtennisbord införskaffades och ställdes upp i SIF-gården på Idrottsvägen/Gärdesvägen. Under vinterhalvåret fick borden en central plats i lokalen, som annars användes för sociala evenemang och fester. Kombinationen av bordtennis och det sociala livet gjorde sektionen till en samlingspunkt för lokala idrottare.

Många av de första spelarna var aktiva fotbollsspelare från både SIF, Tjörn och Orust, vilket bidrog till en redan välfylld grupp av entusiastiska spelare. Bland dem som anslöt sig tidigt fanns Ulf Wingfors och Per-Olof Lysell. En central figur för denna tidiga grupp var en talangfull bollspelare i 30-årsåldern, sannolikt vid namn Olsson, som tog på sig rollen att organisera matcher och inspirera andra att delta.

De Första Damerna i Klubben: En Grundläggande Styrka

Även damerna kom tidigt att spela en viktig roll i Stenungsunds bordtennis. Redan från starten på 1960-talet fanns Lena Karlsson, Sylvia Eriksson och Gunhild Arby, tillsammans med andra som Inga-Lill. Deras engagemang och spelglädje bidrog till klubbens första damlag och lade grunden för en stark och aktiv damverksamhet. Under ledning av Tedde Holmberg började damerna delta i tävlingar och serier, vilket snabbt ledde till att fler kvinnor i regionen inspirerades att ta upp sporten. Även Lasse Carlssons dotter, Lotta, deltog till viss del, vilket stärkte familjens band till bordtennisen i Stenungsund.

1965: Ett Formellt Steg in i Seriesystemet

År 1965 tog sektionen ytterligare ett steg framåt genom att registrera sig inom Svenska Bordtennisförbundet, vilket möjliggjorde deltagande i det formella seriesystemet. Klubben började spela i Bohuslän-Dals distriktsserie, sannolikt i den lägsta divisionen, division 4. Motståndarlagen utgjordes av andra närliggande klubbar som Kållekärr, Skärhamns IK, BTK Komet och Varekils IF. I Kållekärr fanns många duktiga damspelare med bl.a Marianne Ivarsson, Majvor och Kerstin Edvardsson. Varekil var också starka på damsidan, med systrarna Barbro och Monica Erlandsson som profiler, medan SIFs bordtennis sakta men säkert byggde upp både dam- och herrlaget.

Bland herrarna utvecklades Alf Knutsson, som kom från Ellös, snabbt till en av klubbens mest lovande talanger. Han fortsatte sin karriär inom SIF men gick sedan vidare och nådde elitnivå, möjligen genom spel för Spårvägen i Stockholm. Under samma tid grundades också nya bordtennisklubbar i regionen, och spelare från klubbar som Kungälvs BTK och Uddevalla BTK bidrog till att skapa ett brett nätverk av motståndare och vänner.

I vår närhet fanns flera aktiva bordtennisklubbar. Kungälvs BTK, där Johan Lind var en drivande kraft och storebror till framgångsrika Erik Lind, var en av dessa. Göteborgs största klubbar var BTK Linné, Mölndals BTK, IFO och Partille, där Kurt Moll hade stor påverkan. I Uddevalla fanns BTK och BTK Silva med flera färgstarka profiler, som Kona och ”Skopa” Johansson. Ödsmåls IK hade bland annat Lasse Pettersson, som spelade med ett slätt trärack – ett unikt inslag.

I Skärhamns IK var Henry ”Vabis” en skicklig försvarsspelare och en del av ett starkt lag med spelare som Stefan Gustavsson, som även spelade fotboll för GAIS. Uddevalla BTK hade Reine Arvidsson som kom från en bordtennisfamilj; hans far Arne var ordförande i Bohuslän-Dals förbund.

Andra framstående klubbar var Munkedals BTK, där Sola Hansson drev på verksamheten och startade tävlingar som BTK Munken varje höst, och Smögens BTK med den vänsterhänte Lukas och hans starka backhand. I närliggande Väjern bildades BTK Dalen, som lockade många spelare. Även Strömstad och Trollhättan var bordtennismetropoler, där Trollhättans pingisgymnasium blev en viktig plats för talanger som Örjan Glans och den framtida förbundskaptenen Tomas.

1967-1970: En våg av nya spelare och organiserad träning

Lasse Carlsson, som redan var en central figur, såg till att klubben hade kontinuerlig tillgång till kvalificerade tränare och organiserade träningarna med stor omsorg.

Herrlaget bestod under denna tid av Roine Karlsson, Dan Brännhed, Conny Karlsson, Hjert-Inge ”Ärtan” Hugosson, Leif Johansson och Bengt Pettersson. En minnesvärd profil i detta lag var Bengt Pettersson, känd för sin hängivenhet att slänga sig efter bollar och ansåg att ju mer han slängde sig, desto bättre spelade han.

Den unga Michael Holmstedt gjorde sin entré i bordtennisvärlden under denna period, och 1968 deltog han i sin första tävling, BT Munken, där han som 12-åring vann pojkar B-klassen och kom trea i pojkar A-klassen. Detta resultat visade inte bara Michaels talang utan också klubbens förmåga att utveckla unga spelare. Tränare som Lasse Carlsson säkerställde att alla fick kvalitativ träning och lade grunden för en stark tävlingskultur.

Kommentarer inaktiverade.